K-vitamin behövs för regleringen av blodets koagulation, men hjälper också till att bygga upp skelettet. Intresset för vitamin K har ökat under de senaste åren, dels i och med att nya funktioner identifierats, men också för att ny analysmetodik bidragit till mer tillförlitliga bestämningar av förekomst i livsmedel och metabolism i kroppen. En stor del av tidigare analysdata har baserats på olika typer av analysmetoder och betydande skillnader mellan olika källor har lett till att många värden betraktats som osäkra.
K-vitamin är ett samlingsnamn för ett flertal substanser med K-vitamineffekt. De viktigaste är vitamin K1 (fyllokinon) och vitamin K2 (menakinoner). Dessa har en central roll i regleringen av blodkoagulationen, vilket även namnet anger, det vill säga koagulationsvitamin.
Dagsbehovet av K-vitamin varierar med bl.a. ålder och kön. Behovet av K-vitamin anges till cirka 1 µg per kg kroppsvikt, vilket fastställer det dagliga rekommenderade intaget av K-vitamin till följande:
•Män: 80 µg
•Kvinnor: 65 µg
Nyare studier antyder dock denna nivå skulle kunna vara otillräckligt för att normalisera nivåerna av underkarboxylerat osteocalcin.
K-vitamin bildas av bakterierna i tarmen, så personer med låga nivåer av de s k probiotiska bakterierna kan lättare få brist på vitamin K även om det är ganska sällsynt. Vitamin K finns i många livsmedel, bland annat njure och lever. Nya analyser visar att höga halter finns i gröna bladgrönsaker, till exempel i broccoli, brysselkål, grönkål, huvudsallat, spenat och i vitkål. Även i majonnäs och vissa rapsoljor fanns höga halter.
Vitamin K1 (fyllokinon) syntetiseras i växter. Vitamin K2 (menakinoner, MK) bildas av bakterier i mag-tarmkanalen hos djur, men har även påvisats fermenterade livsmedel och alger.
This website uses cookies to improve user experience. By using our website you consent to all cookies in accordance with our Cookie Policy.Privacy Policy